Surströmmingspremiär!

Idag är det surströmmingspremiär och jag längtar så efter att få äta en strömming eller fem! Med potatis, tunnbröd, rå lök och ett stort glas mjölk därtill! När jag var liten åt vi ofta surströmming, inte på nåt kalas eller speciell fest, vi åt den som vilken vardagsmat som helst.
Tänk att få sätta konservöppnaren i burken, höra pyyyyset och känna doften! Smaklökarna vibrerar av längtan!
Sen mamma dog har jag ingen att äta strömmingen tillsammans med och inget ställe att äta ensam på heller. Vi skulle säkert bli vräkta om jag spred doften här i flerfamiljshuset. Jag kan kanske sätta in en annons i tidningen och söka mig en surströmmingskompis. Någon som bor i eget hus eller har en sommarstuga - eller någon som vill sitta i en park och dela en burk med mig...

Nej nu måste jag tänka på något annat innan snålvattnet dränker tangentbordet!