Jag säger som Birro!
I dag inledde Marcus Birro förmiddagsprogrammet i radio Östergötland med några tänkvärda ord. Med hans tillåtelse
publicerar jag monologen och jag håller med, till 100%.
"I radions p1 i morse hör jag om ett äldreboende i Danmark. Där kan de senildementa få sig ett glas vin till maten. Vill man sen ha ett till så fixar man det också.
Det behövs inga sömntabletter, både personal och boende är mycket lyckligare än genomsnittet och allting kostar dessutom som vilket annat Treblinkaliknande äldreboende som helst.
Reportern är helt fascinerad! De gamla själva är trötta av all den mediala uppmärksamheten. Det är tidningar, radio och TV där hela tiden.
Jag visste inte att det tydligen är helt unikt med ett äldreboende
där de gamla får leva lyckliga sina sista år.
Loppbitna hundar tycks ha det bättre än gamla,
sjuka människor här i Norden.
Varför är det inte självklart att en gammal, demenssjuk
människa ska få ett glas vin till maten om han eller hon nu vill det?
Om jag blir riktigt gammal vill jag bestämma själv när jag går och lägger mig och när jag kliver upp. Vill jag dricka två flaskor vin till frukost ska jag få göra det. Jag är en fri medborgare i ett fritt land. Och även om jag skulle bli väldigt glömsk och en smula dreglande där i mina nerpissade kalsonger så tänker jag satan i gatan kämpa allt jag kan för att få mina sista dagar i livet att bli lika fria som mina övriga.
Det är en skam mot all form av mänsklighet att vi inte lyckas ta hand om våra gamla på ett värdigare sätt.
Men jag antar att det är som det ska i ett land där värdighet, heder och medmänsklighet inte står särskilt högt i kurs.
Det är synd om Sverige.
Vi kan så mycket bättre.
Jag heter Marcus, är bara några +30, men jag har redan lovat mig själv att aldrig bli gammal i ett land där man stuvar undan sina medborgare i städskrubben."
Marcus Birro 060713

3 Comments:
Jag håller med dig... du har så himla rätt!
Massa kramar
Malin
Hej Bia!
Alla som har följt en gammal människa fram till döden vet att åldringsvård många gånger inte är vård, utan förvaring. Min mamma, som dog för 4 år sedan, hade turen att få sluta sina dagar på ett pensionärshem där man tog väl hand om de gamla och även såg till att de fick sina personliga önskemål tillgodosedda. Att få hjälp med att få naglarna målade t e x är det nog inte så många gamla, som kan få i dagens slimmade personalorganisation, men jag måste säga att jag bävar för hur det kommer att se ut om några år (15-20 eller något sådant). Huvaligen, det vill man inte tänka på ens i sommarvärmen.
Ha det så bra Bia och njut av livet och lev medan du kan och orkar.
Kram Ingrid
Så rätt o riktigt sagt! Gubben o jag brukar skoja om att vi ska flytta in på Säfsgården, äldreboendet här i byn, för där är dom så fina med dom gamla. Naturen inpå knuten, sjön glittrar och personalen likaså! Där vill jag hamna, med min gubbe o dator, o jag vill lyssna på Brusan och inte en endaste psalm!
Skicka en kommentar
<< Home